Jonas Nilsson Mellberg

Manufakturmästersmed
Född 1708 i Öreryd (F).
Död 1773-05-14 i Stenbrohult (G).
Begravd 1773-05-22.
En berättelse om Jonas Mellberg, av Per Ericsson:MANUFAKTURMÄSTERSMEDEN JONAS MELLBERG VID NISSAFORS BRUK:
Många av våra förfäder framstår för oss som anonyma människor, om vilka vi blott kännerderas namn, födelse-, vigsel- och dödsdata, var de bodde och vilka barn de frambragte. Endel kommer vi emellertid närmare, skuggestalterna får kött och blod. Orsaken är oftast att de figurerar - på gott eller ont - i domböcker. Ibland har man emellertid turen att se deras liv speglas i olika specialarkivs handlingar, t.ex. hantverkargillenas, sockenstämmornas ellerämbetsverkens. Den korta biografi som här presenteras bygger förutom på kyrkoarkiven,domböckerna och litteratur färmst på det rikhaltiga Nissafors bruks-arkiv som förvaras iJönsköpings läns museum.
Var Jonas Mellberg föddes är obekant, men namnet är vanligt i Västergötland och även andra fakta pekar på att Väst-Sverige kan vara hans ursprung. Han erhöll sitt mästarbrev år 1731 vid Kållerö bruk (Älvsborgs län) av bergmästare Danqwart och fick redan samma år anställning vid det nygrundade bruket i Nissafors, som kniphammarsmed. Fyra år senare anlände till bruket smeden Asmund Mellberg, troligen Jonas broder, men lämnade Nissafors efter ett års arbete och blev så småningom mästarsmed vid Torskogs bruk (Göteborg och Bohus län).

Jonas gifte sig tämligen omedelbart efter det han fått anställning vid bruket med den tio åräldre Ingeborg, som troligen hade sin hemvist i trakterna kring Nissafors. Paret bosatte sig itorpet Örnåsen högt uppe på Isabergs sluttning och i deras äktenskap föddes tre söner ochtvå döttrar. Alla sönerna blev liksom fadern Knipsmeder.

Jonas Mellberg verkade som knipsmeds- eller manufaktursmedmästare som han så småningom benämndes, till 1767. Genom bruksräkenskaperna får man en fullständigförteckning på hans produktion under dessa år. Både mängden (som för vissa artiklar räknas i 10.000-tals enheter per år) och sortimentets bredd imponerar: spadar, sågblad, billar, spjällplåtar, gorånjärn, saltpanneplåtar, "juhlnålar", yxor, bottenstörar, våffeljärn, spik i mängder av varianter, hästskor och mycket annat. I bruksjournalerna noteras också hans specialleveranser: klockkläpp till Öreryds kyrka, takkrok till baron Kurk och smidesartiklar till baron Horns vagn. Han var även kunnig som snickare och byggmästare, som ersättningar för diverse reparationer och nybyggnader i smedjorna vittnar om och 1768, året efter hans "pensionering" är han 60 år gammal, ansvarig byggmästare för den nya dammbyggnaden i Nissan. Att denna tydligen var felkonstruerad och orsakade översvämmningar på åmaderna synes icke ha varit hans skuld.

Familjens huvudsakliga näring kom från de åkrar och ängar som Mellberg uppodlade kringtorpet. Man höll sig även med kreatur som inhandlades till ett antal av två till fyra stycken per år på marknaderna i Gislaved. Även oxar inhandlades som Mellberg tycks ha använt vidleveranser i Varberg, Göteborg och Jönköping bl.a. I bruksboden kunde man emellertid även inhandla en stro mängd förnödenheter: främst havre, råg, korn och malt samt dricka, öl och brännvin, olika sorters fisk t.ex. makrill, sill, gråsik och braxen, vitkrasse- och morotsfrön till trädgården, ärtor och honung, tobak och pipor. Även kläde, engelskt läder, kamelett-tyg m.m. kunde inköpas i boden liksom handskar. Ortens skomakare, Fredrik Björkman, och kopparslagare Valin svarade för det som inte boden kunde stå till tjänst med. Intressant är att erfara att Mellberg 1759 inköper glasögon.

Ett tingmål 1743 ger en glimt av hur man roade sig på fritiden. Trefaldighets-söndagenföregående år hade bruksfolket samlats vid bruket där man "roade sig med spel till brännvin".Rusthållaren Anders Persson i Ulvestorp och hans broder Sven hade kommit dit, varvid Jonas erbjöd Anders brännvin. När Anders tackar nej överföll Jonas honom "med hårdrag och slag" och kallade honom custore (övervakare) varpå ett allmänt slagsmål tydligen utbröt. Sven förliktes med Jonas, men Anders, som var kyrkvärd, åtalade nästa år Jonas för sabbatsbrott.

Bakgrunden till denna malis var nog en incident som inträffat när Anders stämt Jonas till sockenstämma. Då hade Mellberg, som låg till sängs när kallelsen kom hotat driva ut Andersmed yxa och kallat honom hundsvett. Tydligen hade Jonas ett hett temperament.Några år senare, 1746, pågick vad man kan kalla en lönerörelse vid bruket. Dyrtiden gjordeatt smederna vid bergstinget ansåg sig berättigade till högre löner, liksom det faktum att bruket tydligen försökt göra sig en förtjänst av en viktreform. Smederna under ledning av ålderman Zachris Nilsson Åhlwik, hotade med en strejk om inte deras krav tillgodosågs. Bergtinget gick dem emot, bl.a. under hänvisning till att produktionen var så hög att smederna tjänade mycket bättre än Bergsordningen av år 1649 (!) förutsåg. Man tillhöll också smederna att "icke understå sig, varken nu eller framledes, hålla någon rådplägning, utan förbli lydiga och villiga i deras arbete".
Mellberg såg till att åtminstone ett av barnen, sonen Lars, fick en viss skolutbildning. Åren1738-39 får Lars undervisning av adjunkten i Bondstorp Jonas Modahl, en undervisning somtydligen gav resultat, ty vid sin död efterlämnade Lars en lagbok.
Att mästersmederna tillhörde samhällets mer ansedda medborgare bevisas av att när dottern Helena gifter sig med gästgivaren Wilhelm Hansson i Gislaved tituleras hon jungfru.Social status och god ekonomi har emellertid inte alltid sällskap. Det lönesystem somtillämpades vid bruken medförde oftast att smederna kom i skuld till bruket - ett effektivt sätt att hålla kvar goda yrkesmän, skulden utkrävdes ofta inte annat än om smeden ville flytta - och när Mellberg slutade vid bruket på grund av ålder uppgick hans skuld till över 800 dlr smt. Sina sista år fick han därför lita till sonen Lars, som efterträdde honom, för sin utkomst.