Född 1693.
Död 1764-04-18 i Pajala (BD). [Kengis Bruk]
 

Levnadsbeskrivning




Att han inte var bördig från trakten framgår av en bergstings­-notis från 1730-talet där det talas om hans “hitkomst till orten”. Han bör ha kommit från något järnbruk söderut i Sverige, och tydligen var han hammarsmedsmästare redan vid ankomsten. I bergstingsprotokoll från slutet av 1720-talet finns en intres­sant uppgift om inkallande av smeder till Kiengis bruk. “Smederna Abraham Classon och Salomon Carlsson sade att här behövs tvenne stycken smedsgesäller ännu till de som tillförende är antagne, då smidet kan gå natt och dag. Smederne gav förslag på efterföljande gesäller: uti Norrbergslagen vid Ramnäs bruk uti Västmanland: Pär Andersson Aska(?), Isac Matsson Buller och Falentin Ersson; uti Ostra Närke och Haddebobruk: Hindrich Mi­chelsson och Henrik Jacobsson.” Tydligen kände de två Kengis­ smederna till förhållandena i mellansvenska bergslagen; kanske var de själva däritrån? (Ramnäs ligger 10 km norr orn Hallsta­hammar, Haddebo i Svennevad socken 28 km öster om Askersund). Det bör ha varit ca år 1731 som han med familjen kom till Kien­gis. Pajala kommunionlängd börjar 1731 och där är Christopher Giertsson antecknad på sádant sätt att det framgår att han under detta âr anlänt till församlingen. Vi påträffar honom i bergstingsprotokoilen, dels i listorna över bruksfolket, dels i tingsmål. I 1736 års protokoll §5 omtalas att bruksbokhallaren kände till de fyra hammarsmederna Abraham Classon, Christopher Giertsson, Michael Konst och Salomon Carls­son samt till tre hammarsmedsdrängar, att de “illa smitt och ovuligt vällt stångjärn i förleden sommar”, så att man nödgats vräka en hel del jäm, nämligen från: - Abraham Classons härd: 1 skeppund, 6 lispund, 12 marker (eller 12 stänger); - Salomon Carlssons härd: 1 skeppund, 12 1/2 lispund (13 stänger)motsv ca 276 kg - Christopher Giertssons härd: 1 skeppund, 13 lispund, 17 marker (15 stänger), motsv ca 286 kg -mest av alla de fyra smederna- - Mickel Konsts härd: 1 skeppund, 2 1/2 lispund (9 1/2 stång), motsv. ca 191 kg Utom detta vrakjärn berättade bokhållaren att smederna sedermera smitt så ovuligt stångjärn att av 30 skeppunds vikt knappt finns du­geligt till 4 eller 5 skeppund sam kan säljas som gott och gil­tig järn. Om inte detta blev vederbörligen hämmat, skulie järnet från denna orten komma i vanpris och alldeles j förakt. Därför yrkades att dessa smeder skulle bli ihugkomna med laga plikt. Hammarsmederna förklarade sig att de den gången kommit att förse sig med stångjärnets utsmide, eftersom hamrarna och städen varit förnötta och nästan alldeles förskämde.De begärde därför att man denna gång kunde överse med dem; de yille härefter beflita sig att smida försvarligt stångjärn. Till sin ursäkt förebar de att uti kolen skall finnas stenar som gör att järnet blir flagot. Rätten ställde dem under ögonen den invändningen att sådant ej kunnat vara uti alla stänger, och det är så mycket mera att förundra över deras deras ovulighet att allenast på 4 skeppunds vikt (1 skeppund järnvikt 136 kg) för vardera härden 15, 12 och 13 stänger kommit för somliga att anses för vrakjärn (Christo­pher Giertssons härd var sämst med 15 stänger). Och därest rätten ännu skulle instiga uti järnboden, lärer efter bokhållarens be­rättelse ofelbart finnas vrakjärn vara smitt till myckenhet se­dan det konfiskerade järnet fråntogs dem. Så de bade icke tagit nâgon skrämsel därav. Rätten stannade därför uti följande beslut: Alldenstund hamrna­rsmederna Abraham Classon, Salornon Carisson, Christopher Giertzon och Miehel Konst, samt hammardrängarna Lars Björk, Johan Svala och Henrik Spett icke kunde neka att järnet varit lila smitt och ovuligt vällt, men förebär att sådant förflutit av förnötta ham­rar och städen samt småsten uti kolen, fördenskull och eftersom bergslagsrätten ej kan finna sådana ursäkter vara av något vär­de, havandes rätten alla âr förmanat dem till försvarligt smide och jämväl med vederbörlig plikt, men de därav ingen rättelse ta­git utan framgent framfarit med sin arghet, alltså finner bergs­tingsrätten for skäIigt att i anledning av den 7:de paragrafen uti Kungl Majt:s järnvräkareordnings 12:te paragraf av år 1671 mista ett halvt skeppund stångjärn för vardera härden under kro­nan, bergskollegii fiskal och vräkaren. Vad det övriga vrakjär­net av 3 skeppund, 15 lispund och 9 marker beträffar, så efter­ låtes dem for denna gången att förbättra det till försvarligt stångjärn. Och därest de hädanefter blir beträdde med vrakvär­digt järnsmide, lär rätten ej underlåta att anse (=belägga) var och en med högre straff. Orkar de ej erlägga förenämnde böter, plikte de med den händelsen med kroppen. Sedan denna dom blivit publicerad, bad smederne att rätten yille ha tålamod med böterna till nästa bergsting, då de vill fömå bokhållaren att av varje skeppund utsrnide innehålla så mycket att summan blir erlagd. Om sådant inte blir efterkommet, ska de vid nästa bergsting plikta med kroppen. Till detta gay rätten sitt bifall. Vid samma bergsting förehades ett annat mål där bla Christopher Giertsson förekommer (1736 §9). Abraham Classon tilltalades av hammarsmeden Michel Konst eftersom denne flera gånger hade mistat jäm ifrån posten på smidjeväggen, dock utan att veta vem som tagit det. Hammarsmeden Samuel Carlsson, Konsts arbetskamrat vid övre hammaren, hade vid ett tillfälle kommit i träta med sin kol­pojke Anders Björk och kallat honom for tjuv. Pojken skulle då ha svarat, att han inte hade fått någon del av de järnstängerna. Konst påberopade jämväl såsom vittne Christopher Giertsson, som var Abraham Classes kammerat i smidjan (vid Nedre hammaren). Tjuvnaden skulle vara verkställd för 4 år sedan men hade först nu blivit uppenbarad. Abraham Classon invände att han inte viss­te det ringaste därav. Han förmenade också att hans avundsmän inte borde tillåtas att vittna. Rätten lät efterskicka Anders Björk och Christopher Giertsson, och då de kom in blev Abraham Classon tillspord om han hade nâgot jäv emot dessa föreställte vittnen. Svaret blev att vid sista bergsting blev hans gosse in­stämd för oanständigt tilibud med Anders Björks syster. Denna sak hade remitterats till häradstinget, och det hade befunnits att det endast var skett för ro skull mellan barnen. Abraham Classon kunde ej visa ringaste skäl till att någon träta dem emellan var förefallen. Emot Christopher Giertsson förebar han att de varit osams jfrån dennes första hitkomst till orten, i det han ska ha påstâtt (=begärt) att få bägge.smideshärdar av honom (Classon). Rätten föreställte orimligheten av hans inkast, att Christopher Giertsson ej kunde tänka, mycket mindre verkställa,att den ga­mle mästaren skulle bliva dräng under den andre. Och som Abraham Classon varken med vittnen eller sannolika skäl kunde visa vittnena vara jäviga, så lät rätten dem avlägga den vanliga vittneseden med hand å bok. Sedan befalltes Christopher Gierts­son taga avträde medan Anders Björk gjorde sin utsagu. Han vittnade att han sett Abraham Classon inkomma emellan bägge hamrarna och burit i tvenne gånger en stång var gång. Han hade lagt dem på vattuhoen och sedan upprest dem uti stångjärnshopen. Vittnet nekade att de blivit delte, som dock käranden Konst sök­ te erinra honorn,dock förgäves. Mera sade sig vittnet inte ha att berätta, och alltså lät rätten honom avträda. Så inkallades det andra vittnet Christopher Giertsson och vitt­nade att han ej så noga kunde minnas huru många stänger som kom från andra smidjan, men det var visst att stänger kom därifrân, vilket skedde när han låg uti hammarhärden och vilade. Inte hel­ler kunde han erinra sig varest bemälte jäm blivit lämnat. Mera kunde han ej minnas, och därest han skulle ihågkomma nâgot vida­re till saksens upplysning, ville han påföljande dag självkravd infinna sig. Rättens beslut blev att emedan harnmar[smeden] Abraham Classon med tvenne edeliga vittnen blivit övertygad att ha burit 2:ne stänger järn ifrån Övre hammaren uti sin smidja, vilket järn skattades till 4 lispunds vikt (ungefär 30 kg), därför prövade bergstingsrätten för skäligt i anledning av 1649 års järnbergs­ordning 49 § att han borde tör snatteri plikta med 2 par spö och betala ägaren med 12 daler kopparmynt for det bortstulna järnet.

Gifte och barn

Gift

Kerstin Ersdotter. Född 1711 i Pajala (BD).
Död 1772-12-25 i Pajala (BD).

Erik Kristoffersson Gertström. Född 1745 i Pajala (BD). [Kengis Bruk]
Död 1802-10-06 i Pajala (BD).

Kristoffer Giertsson. Född 1693. Död 1764-04-18 i Pajala (BD). [Kengis Bruk]        
 
   
 
     
 
   
 
       
 
   
 
     
 
   
 

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister