Landsdomare i Norrland, Landsdomare i Skön, Storman.
Född 1250 i Skön (Y). [Birsta]
Död 1324 i Skön (Y). [Birsta]
 

Levnadsbeskrivning

Fale (Fartegn) Bure dä Född troligtvis i mitten på 1200-talet. Död före 1324. Han var landsdomare i Hälsingland och ägde en del av Indalsåns fiske och ägor. Historiskt, innan landskapslagarna nedtecknades, var lagmannens roll bland annat att memorera och recitera lagarna vid tinget, men också att förklara hur de skulle tillämpas konkret i uppkomna rättstvister. På Gotland kallades motsvarigheten till lagmannen istället landsdomare. Tydligen gällde det också Hälsingland. Dåtida Sverige var indelat i landskap och lagsagor som ofta sammanföll. Lagsagorna var juridiska enheter, som förenades av samma lag med ett landsting. De leddes av en mäktig storman med titeln lagman. Landstingen möttes flera gånger per år och var öppna för alla fria män i landskapet. Kvinnor, trälar och tjänstefolk fick däremot inte närvara. Norr om Gästrikland var de geografiska och juridiska gränserna vagt definierade. Hälsingland fungerade som ett samlingsnamn för allt land norr därom (”Norra Botten”). Området räknades som en gemensam lagsaga. Under sin levnad var Fale Bure landsdomare troligen för hela detta område. Under hans tid inlemmades Hälsingland mer och mer i det dåtida svenska riket. I äldre medeltid löpte en tydlig gränd mellan Sveabygden i söder dit nuvarande Gästrikland räknades och Hälsingland. Gränsen utgjordes av det stora skogsområdet Ödmården. I ingången till medeltiden var området norr om Ödmården en värld av fria bygder och storbönder som inte erkände någon organiserad kungamakt Fale Bure kom säkerligen från en sådan storbondesläkt. Men med Mälardalens fenomenala expansion i mitten av 1200-talet, när Fale Bure förmodligen föddes, då många städer växte upp (Stockholm, Enköping, Uppsala, Västerås, Örebro m.fl.) behövdes ett större omland för att klara försörjningen. De svenska kungarna och jarlarna bestämde sig för att Hälsingland skulle vara en del av riket och det politiska, ekonomiska systemet skulle expanderade norrut. Kyrkligt var Hälsingland tidigt orienterat mot Norge/ Tröndelag och Nidaros (Trondheim). Först år 1313 förband man sig att betala S:t Olovsgärden till Uppsala ärkestift våren 1314. Då nämns också Umeå och Bygdeå i den uppbördslängden som de nordligaste socknarna i riket. Sikeå fanns förmodligen med som en del av Bygdeås uppbörd om 4 öre, en mycket blygsam summa jämfört med övriga hälsingeförsamlingar. Med det ökade intresset följde också pålagor från både kyrkan och konungen. Kyrkan lyckades bättre i det fallet. Någon total kontroll över området norr om Ödmården hade kungamakten inte. År 1317 dödades kungafogden (kungsåren) Lars Karlsson av hälsingebönder när han reste omkring i Hälsingland för att ta upp skatt. Uppbörden kunde kung Birger ta tillbaka, men han kunde inte sätta makt bakom kravet att alla som deltog i upproret skulle berövas sina egendomar. Hälsingelagen fick sin skriftliga form på 1320-talet. Innan dess var nog Fale Bure d. ä. tvingad att ha de stadsfästa sedvänjor och de ”lagar” som skulle tillämpas vid tingen i minnet. Frågan är om han hann uppleva den nedskrivna Hälsingelagen. (Jarlens sekel, Harrysson) -------------------- Bosatt i Birsta, Skön socken och var Landsdomare i Skön. Nämnd 1300-1314. Kan enligt (Pitepalt) vara den Fartaeghn som nämns i dokument år 1300 från Skön i Medelpad. Pergasment brev från 1327: Kungen upplät de Norrländska älvarna och strömmarna att bebyggas och uppodlas och anförtrodde detta kolonisationsområde till Ärkebiskopen Olof Björnsson i Uppsala samt Fogden Johan Ingemarsson , Peter den Unge, Nikolaus Fartengsson , den sistnämde var fader till Lagmannen Farteng unge. ( Johan, Petter och Nils nämns komma ifrån Norrlands ledand ätt. ) Källa; Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Tioende Generationen ) Farteng var av Stormans ätt och han var rik och mäktig. Ett bevis på hans rikedom var de m ånga diplom han hade som fiskerättsinnehavare. Bure förlade släktens urhem till Birsta i Skön vars namn man ansåg skulle vara Byrestad, här bodde Fale Bure d. ä och d. y.. Härifrån spred de sig upp till Västerbotten till stamgården Bure i Bureå. Birsta tillhör bevisligen gammal kultur t.ex. framgrävdes här 1835 en silverskatt som dateras till sent 800-tal, där även arabiska mynt ingår Källa: Gustav Nilsson

Gifte och barn

Gift

X.

Nikolaus Farthiengsson. Född 1270 i Skön (Y). [Birsta]
Död 1352 i Skön (Y). [Birsta]

Nikolaus (Nils) Fartheignsson Bure. Godsägare på Byrestad.
Född 1285 i Skön (Y). [Birsta]
Död 1352 i Skön (Y). [Birsta]

Fale Fartegn den äldre Bure. Född 1250 i Skön (Y). [Birsta] Död 1324 i Skön (Y). [Birsta] Landsdomare i Norrland, Landsdomare i Skön, Storman.
f Herse Falesson Bure. Född 1180 i Skön (Y). [Birsta] Död efter 1270 i Skön (Y). [Birsta] ff Fale Bure "Hin unge". Född 1160 i Skön (Y). [Birsta] Död 1212 i Skön (Y). [Birsta] Viking.
fff Herse Falesson Bure. Född 1140 i Skön (Y). [Byrsta] Död efter 1180 i Selånger (Y). [Byrestad] ffff Fale hin Gamle Bure. Född 1120 i Skön (Y). [Birsta] Död 1161-05-18 i Uppsala domkyrkoförs (C). [Fale bro]
 
   
 
     
 
   
 
       
 
   
 
     
 
   
 

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister