Präst.
Född 1645 i Härnösands domkyrkoförs (Y).
Död 1719-04-27 i Ytterlännäs (Y).
 

Levnadsbeskrivning

Laurentius Christophori Hornaeus (1672-1719), f. 1645, son af en borgare i Hsand. Stud. i Upsala 14 nov. 1667 på samma gång som brodern komm. Petrus H. i Ullånger. Efter 5 års studenttid prästv. 1672, och »dagtingande med svärfadern om mågskap och efterträdande» blef han här komm. s. å., enär den af konsist. redan 23 mars 1669 därtill designerade Johannes Wattrangius under tiden blifvit khde i pastoratet. Hornaeus sökte Ramsele pastorat år 1693, men erhöll det ej. Var närvarande vid prästmötet i Hsand 1694. 1 aug. 1717 begärde han sin son L. Hornaeum juniorem till hjälppräst under sin lifstid och till efterträdare efter sin död, hvilket beviljades af biskop och konsist. (Hdpr. 28/8 1717.) Han bodde i Nordanåker och afled efter 47 års tjänst i församlingen 27 apr. 1719 samt begrofs i Ytterlännäs kyrka mellan altarpallen och sakristidörren. G. m. Brita Olofsdotter Rufinia, företrädarens dotter. Det förmäles, att under trolldomsväsendets dagar undersökningskommissionen befallt, att ett par gossar från Nordingrå, hvilka blifvit beryktade genom sina vittnesmål, skulle ställa sig vid kyrkdörren i Torsåker för att utpeka dem, som voro trollpackor och gjort Blåkullafärd. Därvid angaf den ene kapellanens hustru, men hon »tecknade» ögonblickligen pojken med en så kraftig örfil, att han stöp i backen och fann för godt att återtaga sin angifvelse mot herr Lars stränga hustru. Häxprocesserna i Torsåkers pastorat: Om häxprocesserna i Torsåkers pastorat finnes så många utförliga uppsatser skrivna, att jag här inte finner någon anledning till att närmare redogöra för dessa. Men eftersom både Laurentius Hornaeus och Hans Wattrangius var två av de största aktörerna i detta drama, vill jag nämna vissa episoder som berör dessa två. Ca 70 år efter dessa händelser kommer, ovan nämnde sonson resp dotterson, Jöns Hornaeus att sätta sig ned och börja författa en avhandling om dessa händelser i Torsåker. (Se närmare om detta under Jöns Hornaeus nedan.) n I Säbrå, Boteå och Sollefteå pastorat verkställde kommissionen själv rannsakningarna, men här i Torsåkers pastorat föll det på häradsrättens roll att ta itu med trolldomsraseriet. Rannsakningarna hölls på tingsstället i Hammar, Ytterlännäs. Rättens ordförande var häradshövdingen Johan Andersson Hambraeus. Bisittare var khde Hans Wattrangius och komm Laurentius Hornaeus. Därtill kom 12 nämndemän. Häradsrätten synes ha farit fram mera hårdhänt än den stora kommissionen, där de lärda männen inte var lika nitiska som häradsrättens nämndemän och bisittare. Speciellt de senare tog mycket verksamt del i att skaffa fram bevis och att få folk att erkänna. 11 I sin avhandling skriver Jöns bl a detta om sina förfäder: 12 n Prästerna av blint nit voro de svåraste drivfjädrarna. Både kyrkoherden och cappelanen här i socknen voro kända för lärda och skickliga prästmän, men deras iver nekade dem att nyttja billig eftertanke. Jag är de saliga fädernas efterlägg; men att ej dölja sanningen, måste jag här blotta deras mänskliga svagheter, vilka av opartiska och uppmärksamma sinnen billigt ursäktas, när man överväger, att allmänheten under den förvirrade tiden råkat uti kraftig villfarelse. n En hustru i Hola by i Torsåker släppte ut sin boskap, och den kom in i prästens åker. Kyrkoherden (Wattrangius) anmälde henne genast som trollkärring. Hon övertygades, dömdes och avrättades. Det är visst, hon erkände sig vara i trollkärringars sällskap; men i den avsikten att så snabbt som möjligt slippa commissionen och få komma hem till sina många små barn. Hon som många andra kunde inte tro att någon skulle kunna dömas till döden. På sådant sätt blev många genom hot och illvilja angripna, dömda och avrättade. n Cappelanen (Hornaeus) hade att syssla med barnen som skulle vittna.. Han hade beröm för god ordning, och hade således stort anseende i församlingen, men utövade sina berömliga egenskaper med större stränghet än nödvändigt. Än i dag talar dom som levde på hans tid, om, att de hade en fasa för att gå förbi hans gård, utan sökte sig istället väg skogsledes. Många ungdomar hade så snart gått till döden, som till examen, där det ej allenast på gamla modet vankades skarpa hotelser, utan även örfilar och andra straff. Denne ordningsman var genom sin närvaro vid commissionen mäktig att med minsta åtal bringa barnen att säga vad dom visste och mer därtill, men var det inte tillräckligt lät han piska dem. Ville dom ännu icke vittna på sina närmaste, lät han hugga hål på isen, slog ett tåg om deras liv och, under föregivande att dränka, stoppade dem under isen. Den som spädare var och mindre tålde, stoppade han i bakugnen, lade halm och ris utanför och tände eld på, såsom att vilja bränna upp dem etc. Jag minns en del av dessa vittnen, som genom slika hårda medfarter voro hälslösa i all sin tid. Vid trolldomsprocesserna använde prästerna sig av sk. "visgossar" som ansågs ha förmågan att kunna se vilka som hade tecknet "stigma diaboli," som visade att dom hade förbund med den onde. Så gjorde man också i Torsåker. Jöns Hornaeus skriver i sin avhandling: 13 n När commissionen sattes, skulle de så kallade visgossarna vid kyrkodörren angiva alla som voro i helvetet märkta eller ej. Bland dom som undgingo denna trollmönstring var även min farmor, cappelanens hustru, en lång mager gumma, som efter den tidens sed, var enkelt klädd som en bondehustru. En av visgossarna strök upp hennes hatt eller huva och sade henne vara tecknad. Men gumman tecknade honom igen med en rätt allvarlig örfil, så att gossen stöp i backen. Då han äntligen rättat sig, frågade han, vem som var så tunghänt? När han märkte att det var Prästehustrun, och i synnerhet den av visgossarna bekanta stränga herr Lars hustru, ändrade han sig och sade sig sett miste, så gumman ej allenast undvek döden, utan också slapp plikta för slagsmål, sabbatsbrott och kyrkofrid.---- Jakten gick och skaran av anklagade växte. När domarna slutligen fälldes i nov 1674 av häradsrätten och fastställts av trolldomskommissionen var där 71 dödsdömda personer. Av dessa var 65 kvinnor, 2 män och 4 gossar. ¨Enligt Jöns Hornaeus skall 9 st ha avrättats den 28 mars 1675 och resterande 62 den 1 juni samma år Uppgift om antalet dömda och avrättade varierar något mellan olika källor, men skillnaden är inte stor. Jöns Hornaeus berättar sålunda. 14 n Äntligen kom de anklagades dödsdomar varpå följde den blodiga exekutionen. Dessförinnan samlades alla i Torsåkers kyrka där Wattrangius höll predikan och de dömda fick den heliga nattvarden. Det var först nu som de dödsdömda riktigt började förstå sin situation. Man överröstade prästen med sina himmelsskriande rop på hämnd över dem som förorsakat deras oskyldiga död. Efter gudstjänsten fick de dödsdömda gå den flera kilometer långa vägen till avrättningsplatsen. Många dånade i vägen av matthet och dödsängslan, vilka av anhöriga släpades fram till avrättningsplatsen, som ännu i dag kallas för Bålberget. Dom avrättades nedanför bålet för att blodet inte skulle hindra veden att fatta eld. Anhöriga hjälpte till att släpa kropparna upp till bålet. De kläder som delinkventerna till det nogaste kastat av sig, togo deras anhöriga, varmed de, utan sinnesrörelse, gingo var och en till sitt. Trots att en tiondel av den vuxna befolkningen i bygden nu var avrättade, nöjde sig icke menigheten med detta. Ett brev till konungen författades och undertecknades av sex pastorer. Bland dem var Wattrangius i Torsåker. I detta brev begär man att de barn som bliva förda till Blåkulla skall tagas av daga. Ett liknande brev avsändes till Trolldomskommissionens ledare Guvenören Carl Sparre. Som tur var blev det inget av med detta, för sommaren 1676 upphävdes alla vidare undersökningar. De redan dömda släpptes fria, och allt blev under häpnad och förskräckelse tyst, som Jöns uttrycker det. Förtjänsten av detta tillkom i första hand tre klarsynta män. Det var prof. i Uppsala Martin Brunnerus, komm Erik Noréus och läkaren Urban Hjärne i Stockholm. Under processerna i Stockholm 1676 lyckades de klarlägga, att Blåkullafärderna var rena fantasier och att illvilja och löst prat spelade stor roll vid processerna. På våren 1677 upphävdes det år 1670 påbjudna beslutet om en bot- och bönedag, jämte en besynnerlig bön, emot trolldom som skulle läsas från predikstolarna. Nu skulle Laurentius och de övriga prästerna helt plötsligt gå upp i sina predikstolar och förkunna, "att detta av Satan inrättade blodbadet ej var rådeligt understödja". Med andra ord, häxprocesserna hade i princip varit ett misstag. Det måste därför ha varit med blandade känslor Laurentius steg upp i predikstolen och blickade ut över de tomma bänkarna på kvinnosidan. På motsatt sida satt de ensamma männen, varav några misstat både hustru och barn. Skulle han kunna trösta dem eller skulle han mötas av hat? Första tecknet på att stämningen vänt, kom när man fann att de två vispojkarna blivit dödade. Jöns Hornaeus skriver: 15 n De ofta nämnda trollgossar, som härvid varit fördärvliga verktyg, blevo sedan som styggelser jagade av den ena och andra, och det berättas att en av dem fanns efter någon tid ligga i ett dike, söndersprucken så inälvorna alldeles givit sig utom kroppen. Den andre är funnen upphängd i en grimma vid landsvägen. Månne det ha blivit en svår tid för Laurentius? 1693 söker han Ramsele pastorat, men han får det ej. Han bosätter sig i Nordanåker. Ett hemman på andra sidan dalen, öster om kyrkan, med fin utsikt mot sin arbetsplats ca 600 m bort. Hemmanet omfattade ursprungligen ca 3 seland. 16 I dag är andra hus byggda på tomten. Av komministerbostaden finnes fortfarande 1994 grundstenar kvar, fast överväxta av sly och träd. Här föddes och fostrades 8 barn, varav Lars, f.1682, som blev hans efterträdare. Efter 47 års tjänst i församlingen avlider Laurentius, 74 år gammal, den 27 apr 1719. Han ligger begraven i Ytterlännäs gamla kyrka mellan altarpallen och sakristidörren.

Gifte och barn

Gift 1672 i Ytterlännäs (Y)

Brita Olofstdotter Rufinia. Född 1651 i Ytterlännäs (Y).
Död 1730-09-01 i Ytterlännäs (Y).

Christopher Hornaeus. Född 1671 i Ytterlännäs (Y).
Död 1677 i Ytterlännäs (Y).

Catharina Hornaea. Född 1672 i Ytterlännäs (Y).

Elisabeth Hornaea. Född 1673 i Ytterlännäs (Y).
Död 1706 i Jokkmokk (BD).

Kerstin Hornaea. Född 1674 i Ytterlännäs (Y).
Död 1678 i Ytterlännäs (Y).

Brita Hornaea. Född 1675 i Ytterlännäs (Y).
Död 1728-03-07 i Ytterlännäs (Y).

Lars Larsson-Hornaeus. Född 1682-01-07 i Ytterlännäs (Y).
Död 1751-04-29 i Ytterlännäs (Y).

Anna Hornaea. Född 1689 i Ytterlännäs (Y).
Död 1722 i Helgum (Y).

Sara Hornaea. Född 1690-07-25 i Ytterlännäs (Y).
Död 1697-09-01 i Ytterlännäs (Y).

Petrus Hornaea. Född i Ytterlännäs (Y).
Död 1691-06-19 i Ytterlännäs (Y).

Helena Hornaea. Född 1694-08-30 i Ytterlännäs (Y).
Död 1694-09-14 i Ytterlännäs (Y).

Christoper Hornaeus. Född i Ytterlännäs (Y).

Laurentius Christophori Hornaeus. Född 1645 i Härnösands domkyrkoförs (Y). Död 1719-04-27 i Ytterlännäs (Y). Präst.
f Kristoffer Larsson. Född 1620 i Härnösands domkyrkoförs (Y). Död 1675 i Härnösands domkyrkoförs (Y). Målare Ägde Burskap.
ff Lars Målare. Född omkring 1580.    
 
   
 
fm Kirstin . Född omkring 1580.    
 
   
 
m Lisbet Målares. Född 1614 i Säbrå (Y). Död 1674-11-18 i Härnösands domkyrkoförs (Y). Avrättad som Häxa.
     
 
   
 
     
 
   
 

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister