Gerton Andersson Hjort

Född 1688 i Vissefjärda (H) (Tösrbo).
Död 1770-02-07 i Vissefjärda (H) (Törsbo).
Den siste Karolinen av Carl Ågren

En av de soldater som 1718 upplevde fälttåget mot Norge och Karl XII:s död, var Gerton Hiort. Denne tjänade Kungl. Kalmar regemente och Konga härads kompani i sjutton år från 1716, och hans rotetorp låg i Skruvs Västergård av Ljuder socken. Han var bondson från Törsbo i Vissefjärda, dit han återvände efter soldattiden för att bli bonde. Inom Vissefjärda var Gerton Hiort i Törsbo den siste karolinen av Kalmar regemente, när han i februari 1770 avled av slag, 82 år gammal. Karolinen Gerton Hiort har ännu ättlingar, och en av dem är hemmansägaren John Johansson i Törsbo, som brukar jord i sin släkts gamla by. Gerton var John Johanssons farfars, farfars, farfar, och i led efter led har Törsbo bebotts av son efter son i denna släkt.Men redan på Gerton Hiorts tid var Törsbo släktens gamla by, Gertons far hette Anders Gertonsson, född 1661, död 1704, och dennes far var en Gerton, som brukade Törsbo på 1650 - 1660-talen. Den Gertonska släktens tillvaro i Törsbo by omspänner med säker notering i dag nio generationer.Soldaten Gerton Hiort gifte sig 1721 med Karin Esbiörnsdotter från Skruvs Norregård, dotter till bonden Esbiörn Giisesson. Makarna fick 13 barn, varav fyra på soldattorpet i Skruv och de övriga i Törsbo. Endast två, sönerna Måns och Anders, upplevde vuxen ålder. Smittkoppor, rödsot, mässling och andra vidrigheter härjade svårt den tidens barnskaror. Makarnas båda äldsta flickor Kirstin och Sissla, 10 och 7 år, begravdes samtidigt, en marsdag 1732, på Vissefjärda kyrkogård. I april samma år fick makarna ännu en dotter, och hon fick samma namn som en av dessa döda, Kirstin. Makarnas sista barn i den långa raden, en son, föddes 1745. Han dog åtta år senare.Gerton blev soldat 1716, då en stor del av Konga kompani rekryterades, till övervägande del beroende på den avgång regementet fått vidkännas i april 1715, då det under tjänst på örlogsflottan deltog i en strid mot danska styrkor. Många soldater tillfångatogs av danskarna eller stupade i drabbningen. Ännu i 1728 års generalmönstringsrulla finns 46 soldater i tjänst från rekryteringen 1716.Under ett vittnesmål i häradsrätten berättade Gerton Hiort en gång, att han deltagit i "campagnen i Norget" och att han därunder blivit "blesserad". Om hans och hans 136 kompanikamraters tjänsteförhållanden redogör vidare 1728 års generalmönstringsrulla, som var den första som lades upp för regementet efter 1718Där framgår bl a, att kompaniet under Norgefälttåget miste 14 man, varav 11 döda och tre rymda. Det var de svåra förhållandena under återmarschen, som krävde dödsoffren och som gav impulser till rymningarna. Vid kungens död brast sammanhållningen och återtåget blev svårare för soldaterna än vad det kunde ha blivit.Konga kompani rekryterades med 10 soldater från Vissefjärda sockens sydvästra fjärding, 22 från Långasjö, 20 från Sandsjö, 40 från Älmeboda och 26 från Ljuder, dessa inom Konga härad, samt 19 soldater från Algutsboda i Uppvidinge härad. Mötesplatsen var korsvägsbyn Grisebo i Ljuder - numera heter platsen Åkerby. Kompaniet kunde sammandras till Grisebo på fyra dagar.Före avmarschen mot Strömstad och Norge lade varje soldat inom Ljuder 20 sk 16 öre till kyrkan.I ledningen för Konga kompani stod kapten Johan Michael Ehrenborg med boställe i Makrismåla, Älmeboda, löjtnant Johan Gabriel Fast, som bodde i Sibbahult, Långasjö, fänrik Bleckert von Vietinghoff, Blötan, Sandsjö socken, fältväbel Carl Mörling i Totamåla, Långasjö, sergeant Johan Rosendill i Skärmbohult, Ljuder, mönsterskrivare Magnus Forsberg i Vissefjärda Storegård, förare Johan Fredrik von Nieroth i Töretorp, Vissefjärda, furir Oluf Hedman i Karsamåla, Långasjö, och rustmästare Jon Hake i Tolandsmåla, Älmeboda.I början av November var Kalmar regemente samlat i Strömstad, där utrustning skedde. Det hörde sedan till fotfolkets huvudstyrka, som utan manspillan kunde närma sig Fredrikshald. Kungen själv mönstrade trupperna. Till arbetet med löpgravarna nedanför Fredrikstens fästning avdelades undan för undan avlösningsmanskap från varje regemente. Den 30 November, första söndagen i advent, på kvällen kom skottet, som satte punkt för Sveriges stormaktstid. Fästningens belägring upphörde omedelbart och hären drog sig ut ur Norge så snabbt de kunde.I kyla, regn och snö och med allt sämre utrustning gjorde soldaterna sitt återtåg. Det mest vederstyggliga öde drabbades som bekant Armfeldts armekår, som till största delen gick under på återtåget från Trondheim mot Jämtland. Men huvudhären slapp heller inte lindrigt undan. Inom Konga kompani dog i December 1718 soldaterna Pär Pärsson Ruberg från Runamåla i Långasjö, Pär Svensson Friberg från Läshult i Ljuder, Håkan Nilsson Lindqvist från Bondeskog i Ljuder, och Nils Jonsson Lönqvist från Kalfsjömåla i Älmeboda, samt korpralen Jonas Nilsson Ödman från Månsamåla i Algutsboda. Under januari avled Håkan Svensson Sunman från Baggebo i Algutsboda, Jon Johansson Trogen från Högaskog i Algutsboda, Johan Månsson Steen från Trollamåla, Långasjö, Måns Månsson Falck från Qvisingsbo, Älmeboda samt Håkan Jonsson Hassell från Fösingsmåla och Pär Gummesson Grön frånGrönadalsö i Älmeboda socken. De tre soldaterna Måns Svensson Moberg från Hovgård i Vissefjärda, Sven Svensson Brunberg från Stångsmåla, samma socken, samt Isac Månsson Östman från Estamåla i Älmeboda anges i 1728 års rulla som rymda under December 1718.Om fälttågets och återtågets förhållanden får man en aning ur 1728 års mönstringsrulla över Konga kompani. Kompaniet hade 28 trosshästar. Beträffande dessa anger rullan: "Döda i Norije, 24 st: efter ordres ihiälskutne, 4 st". Kompaniets vattensäckar samt läderämbar blev "utdelta till Bussarnas skors lagande". Fyra vattensäckssadlar och 16 packsadlar antecknades som "Bortblefne i Norije".Vid utrustningen i Strömstad den 8 nov 1718 tilldelades kompaniet bl a 1210 passkulor, 2353 "ränkulor" och 313 flintstenar. För dessa ammunitionstillbehör står i rullan anteckningen: "Anno 1718 är under Campagnien i Norije ock på hembmarschen därifrån förspilt, fördärfwat och medelst manskapets siuklighet förkommit".En del av krutet, knappast hälften, fanns dock kvar vid hemkomsten. Vidare upptar rullan betr. manskapets utrustning såsom förkomna i Norge endast 6 musköter, 9 bajonetter, 4 pikar, 9 värjor, 2 spadar, 4 hackor, 1 såg, 2 tänger, men 24 rotyxor. Hästtäckena, 28 st, förkom vidare under kampanjen och därtill 56 hästskor med söm. Sannolikt någon gång i början av februari månad 1719 återkom Konga kompani till hemorten, 14 man fattigare än då det fyra månader tidigare drog åstad. Vägen hem var inte segertriumfens; över den stod kyrkklockornas dödsklang. I kyrka efter kyrka längs vägen genom svenskt land dånade klockorna dag efter dag ända till dess kungens begravningsdag, den 18 februari, var över. Så kom de hem från denna kampanj. Mera strid återstod för regementets del under tjänstgörande på örlogsflottan 1720, men frederna kom ändå till slut. I slutet av 1720 återkom en del av de soldater som varit fångna i Danmark; resten av de överlevande från den 13 April 1715 kom så småningom hem till sina rotar.Två veteraner från fälttågen i Ryssland, från Poltava och Perevoltjna, kom tillbaka till tjänst i kompaniet, Det var Anders Svensson för Moshultamåla rote, räknad till Ljuder, och Jöns Persson Falck för Ingemundebo Östergård i Långasjö. Anders Svensson fick redan efter några månader krigskollegiets avsked, men Jöns Falck kvarstod som soldat inpå 1740-talet.Om Moshultamålas soldater på Karl XII:s tid noterar 1728 års rulla:"Mattis Pärsson Grijp afgådt d 9 jan 1722, då istället den från danska fångenskapet hemkombne Nils Pärsson Grijp afgådt d 4 April dito, då i stället den ifrån Rijska fångenskapet hemkombne, Anders Svensson, som fått Kongl. Krigs Collegij afskied d 17 aug sama här, och då införd, Nils Pärsson Grijp, död d 8 april 1723, och då strax införd ofwannemnder, Mattis Pärsson Grijp för Mosshultamåla, 32 åhr, 11 2/3 tjänsteåhr."Om Ingemundebo Västergårds rote meddelas:"Mattis Mattisson Gahm fången af Rijssarne d 27 Julij 1720. I sätllet d 29 Julij 1721 den ifrån Rijska fångenskapet hemkombne och härföre utlagde soldaten, Jöns Pärsson Falck för Ingemundebo, 40 åhr, 25 tjänsteåhr."Jöns Falck, som måhända blev utväxlad före freden med Ryssland, hade redan som 15-årig pojke gått ut som soldat att döma av rullans uppgifter. Man kan dock ej ta åldersuppgifterna som helt vederhäftiga. Vid kontroller i kyrkböcker, där så är möjligt, finner man ofta andra åldrar. Soldaten Gerton Hiort från Törsbo uppges således i rullorna vara född 1696 efter den antecknade åldern att döma. Vissefjärda församlings dödbok visar emellertid att födeseåret bör ha varit 1688, en sak som Gerton också antyder i ett civilt sammanhang.Soldaten Gerton Hiort med nummer 815 inom Kalmar regemente och 126 i kompaniet, tjänade Skruvs Västergårds rote till 1733, men han flyttade redan 1728 tillbaka till Törsbo Norregård som "brukare". Gården överlät han i slutet av 1750-talet till äldste sonen Måns Gertonsson, född 1723. Den andre sonen Anders, f. 1726, blev bonde i Skruv. Gerton Hiorts efterlevande maka Karin dog 1780 av "12-åhrigt brösteqwaf". Sonen Måns levde till 1802. Han hade då många år tidigare lämnat gården till sonen Sven Månsson. Därefter blev dennes son Sven Svensson bonde på gården. Den sistnämndes son Johan Svensson övertog i samband med sitt giftermål 1/8 mantal Törsbo nr 1, vilken efter honom innehades av sonen Karl Johansson och nu ägs av dennes son John Johansson.
KÄLLOR: Generalmönsterrulla över Kalmar regemente 1728, Konga kompani. Församlingsarkivalier från Ljuder, Vissefjärda och Långasjö. Tingsprotokoll. Mankell: De svenska regementenas historia.