Estrid av obotriterna

979-1035

Född 979 i Tyskland.
Död 1035 i Sverige.
Estrid (eller Astrid) av obotriterna, född cirka 979, död cirka 1035, var dotter till en obotritisk hövding, gift med Olof Skötkonung och drottning av Sverige cirka 1000–1022. Med Olof fick hon sonen Anund Jakob, som efterträdde fadern som kung av Sverige, och dottern Ingegerd, som blev gift med Jaroslav I av Kiev.Enligt traditionen ska Estrid ha förts till Sverige efter ett krig hos obotriterna, men Olof hade redan en älskarinna vid namn Edla från deras område, med vilken han hade sonen Emund den gamle, som sedermera efterträdde Anund som kung av Sverige. År 1008 blev Estrid döpt tillsammans med Olof och deras barn.Snorre Sturlasson skriver att ”drottning Estrid var högmodig och icke vänlig mot sina styvbarn (Emund, Astrid och Holmfrid), varför konungen sände sin son Emund till Vendland, där han uppfostrades hos sina mödernefränder”. Han nämner henne som förtjust i pompa och högtidligheter och som hård mot sina tjänare.
Obotriter, Abodriter, Bodritjer, var den västra grenen av de baltiska slaverna.Obotriterna bodde i Terra Obodritorum, större delen av nuvarande Mecklenburg och östra Holstein. De var delade i flera stammar, till exempel vagrier och polaber i väster, varnover i öster, raroger däremellan och drevjaner väster om Elbe. Obotriterna var omgivna av fiender: i söder, väster och norr av sachsare och daner, i öster av slaviska pomoraner och liutizer (vender, sorber). Obotriterna bedrev omfattande handel och sjöröveri. Ön Fehmarn var på 1000-talet centralområde för slaviska sjörövare. Varje stam styrdes av en furste; ofta förenade sig dock flera stammar om en gemensam furste. Stammarna indelades i kretsar; i spetsen för varje sådan stod en župan. Varje krets hade sin kretsstad, dit folket samlades i orostider. Kretsstäder var ofta omgivna av sjöar och träsk. Sådana kretsstäder var t. ex. Plön, Schwerin, Ratzeburg, Dobin (i Dobin am See vid Schweriner See) och Ilow (även Ilenburg, i Neuburg).Obotriternas religion liknade de övriga slavernas. De dyrkade i synnerhet guden Svantevit i Arkona på Rügen. I historien framträder obotriterna först som Karl den stores bundsförvanter i hans strider mot sachsare och vender. De erkände formellt frankernas överherrskap, men besegrades först 955 av kejsar Otto I. Han tvingade dem att betala skatt och att anta kristendomen. Flera gånger gjorde de uppror, brände Hamburg, utrotade fullständigt kristendomen och vägrade tyskarna skatt och tjänst. Furst Gottschalk var gift med en dotter till den danske kungen Sven Estridsson. Med dansk hjälp lyckades han göra sig till herre över obotriterna. Han försökte på alla sätt införa kristendomen, men blev dödad i ett uppror 1066. Efter långvariga strider mellan tyskar och slaver valde obotriter och lutitser fursten Kruko från Rügen till gemensam härskare. Gottschalks son, Henrik, sökte då stöd hos danskarna, och dödade Kruko omkring 1093 och utropades till kung i Lübeck. Snart omfattade hans välde enbart vagrierna. En tid efter Henriks död lyckades Knut Lavard bli erkänd som obotriternas överherre. Efter hans död 1131 delade Henriks brorson Pribislav och Niklot av obotriterna makten. Tyskarna ansatte nu slaverna värre än någonsin, och under 1100-talet blev obotriterna nästan utrotade. Deras land blev tyskt och kristet, huvudsakligen genom den sachsiske hertigen Henrik Lejonet. Samtidigt angreps obotriterna norrifrån av danskarna under Valdemar Sejr.Rester av slaviskt språk fanns kvar vid Elbe ända in på 1700-talet. Den förnämsta källan för Elbeslavernas historia är prästen Helmolds "Chronica slavorum".
Estrid av obotriterna.
Född 979 i Tyskland. Död 1035 i Sverige.
       
 
   
 
     
 
   
 
       
 
   
 
     
 
   
 

Levnadsbeskrivning

Född 979 i Tyskland.
Död 1035 i Sverige.
Estrid (eller Astrid) av obotriterna, född cirka 979, död cirka 1035, var dotter till en obotritisk hövding, gift med Olof Skötkonung och drottning av Sverige cirka 1000–1022. Med Olof fick hon sonen Anund Jakob, som efterträdde fadern som kung av Sverige, och dottern Ingegerd, som blev gift med Jaroslav I av Kiev.Enligt traditionen ska Estrid ha förts till Sverige efter ett krig hos obotriterna, men Olof hade redan en älskarinna vid namn Edla från deras område, med vilken han hade sonen Emund den gamle, som sedermera efterträdde Anund som kung av Sverige. År 1008 blev Estrid döpt tillsammans med Olof och deras barn.Snorre Sturlasson skriver att ”drottning Estrid var högmodig och icke vänlig mot sina styvbarn (Emund, Astrid och Holmfrid), varför konungen sände sin son Emund till Vendland, där han uppfostrades hos sina mödernefränder”. Han nämner henne som förtjust i pompa och högtidligheter och som hård mot sina tjänare.
Obotriter, Abodriter, Bodritjer, var den västra grenen av de baltiska slaverna.Obotriterna bodde i Terra Obodritorum, större delen av nuvarande Mecklenburg och östra Holstein. De var delade i flera stammar, till exempel vagrier och polaber i väster, varnover i öster, raroger däremellan och drevjaner väster om Elbe. Obotriterna var omgivna av fiender: i söder, väster och norr av sachsare och daner, i öster av slaviska pomoraner och liutizer (vender, sorber). Obotriterna bedrev omfattande handel och sjöröveri. Ön Fehmarn var på 1000-talet centralområde för slaviska sjörövare. Varje stam styrdes av en furste; ofta förenade sig dock flera stammar om en gemensam furste. Stammarna indelades i kretsar; i spetsen för varje sådan stod en župan. Varje krets hade sin kretsstad, dit folket samlades i orostider. Kretsstäder var ofta omgivna av sjöar och träsk. Sådana kretsstäder var t. ex. Plön, Schwerin, Ratzeburg, Dobin (i Dobin am See vid Schweriner See) och Ilow (även Ilenburg, i Neuburg).Obotriternas religion liknade de övriga slavernas. De dyrkade i synnerhet guden Svantevit i Arkona på Rügen. I historien framträder obotriterna först som Karl den stores bundsförvanter i hans strider mot sachsare och vender. De erkände formellt frankernas överherrskap, men besegrades först 955 av kejsar Otto I. Han tvingade dem att betala skatt och att anta kristendomen. Flera gånger gjorde de uppror, brände Hamburg, utrotade fullständigt kristendomen och vägrade tyskarna skatt och tjänst. Furst Gottschalk var gift med en dotter till den danske kungen Sven Estridsson. Med dansk hjälp lyckades han göra sig till herre över obotriterna. Han försökte på alla sätt införa kristendomen, men blev dödad i ett uppror 1066. Efter långvariga strider mellan tyskar och slaver valde obotriter och lutitser fursten Kruko från Rügen till gemensam härskare. Gottschalks son, Henrik, sökte då stöd hos danskarna, och dödade Kruko omkring 1093 och utropades till kung i Lübeck. Snart omfattade hans välde enbart vagrierna. En tid efter Henriks död lyckades Knut Lavard bli erkänd som obotriternas överherre. Efter hans död 1131 delade Henriks brorson Pribislav och Niklot av obotriterna makten. Tyskarna ansatte nu slaverna värre än någonsin, och under 1100-talet blev obotriterna nästan utrotade. Deras land blev tyskt och kristet, huvudsakligen genom den sachsiske hertigen Henrik Lejonet. Samtidigt angreps obotriterna norrifrån av danskarna under Valdemar Sejr.Rester av slaviskt språk fanns kvar vid Elbe ända in på 1700-talet. Den förnämsta källan för Elbeslavernas historia är prästen Helmolds "Chronica slavorum".

Relationer och barn

Gift.

Olof Eriksson Skötkonung. uparrow.png
Född 980 i Sverige.
Död 1022 i Sverige.

Anund Jakob Olofsson. rightarrow.png
Född 1007-07-25 i Sverige.
Död 1050 i Husaby (R).

Framställd 2023-01-17 av info@sunebring.com med hjälp av Disgen version 2023.